Kultur och Fritid
Järnvägare
När ingenjörer och rallare gjort sitt tog en rad anställda inom järnvägen vid som lokmästare, lokförare, eldare, bromsare, biljettkontrollanter, konduktörer, expeditionsföreståndare, lokputsare, lokförman, vagnssmörjare, stationsinpektörer, stationsmästare, stationsskrivare stationsförmän, stationskarlar, växlare, vagntillsyningsman, stallvakt, lastplatsvakt, banvakt, hållplatsvakt och banmästare.
Man startade ofta med någon enklare syssla och arbetade sig upp. Kanske från eldarbiträde till eldare och så småningom via lokbiträde till lokförare. Det var skiftarbete och arbete på helger. Nattskiftet i lokstallet skulle t ex ha alla lok putsade, påeldade och fyllda med kol och vatten innan morgonen.
Arbetet som banvakt innebar bl a att kontrollera banan utefter sin sträcka varje dag, ibland flera gånger per dag. Man bytte slipers och kilade upp ojämnheter efter tjällossning. En sträcka kunde vara en halv till en mil. De flesta anställda bodde utefter banan, bostaden fick man utöver lönen. Ofta delades en vakttjänst mellan man och hustru. 1949 bad en platsvakt om påökt och fick svaret: "...då Ni informerades om att avlöningen icke var sådan att någon kunde försörja sig på enbart densamma. Det var ju även meningen att Eder hustru snarast möjligt skulle sköta sysslan. Hon bör snarast sätta sig in i arbetet , så att Ni icke själv blir låst och icke kan ta annan tjänst."
Stationsinspektören, stinsen, var chef på stationen. En av Söderköpings första stationsinspektörer var Erik Nordlindh, anställd 1901-1925. Tillsammans med honom arbetade en stationskrivare och ett par stationskarlar.
Färgbilden ovan visar Johan Bergius Fridlund, f 1874, som anställdes då Vikbolandsbanan startade och som även reste med det sista tåget 1966.