Våga bryta ditt vardagsmönster och bli familjehem

Lyssna

Att bli familjehem kan var ett stort beslut för en del, medan det för andra är en självklarhet att vilja hjälpa till. Vi har pratat med Linda och Attila som är familjehem sedan 2014. Vi ville ta reda på hur de bestämde sig för att bli familjehem. Vi frågade också vilka råd, tips och erfarenheter de kan dela med sig av till dig som fortfarande funderar på om det är något för dig eller inte.

- Vår resa att bli familjehem började med att jag ville göra något annat, bryta vårt vardagsmönster som bara rullade på, berättar Linda. Familjehemstanken hade varit med oss länge och våren 2014 såg jag en annons där man sökte familjehem till tonåringar. Vi bestämde oss för att ansöka. Vårt uppdrag som familjehem var då att låta behövande ungdomar bo hemma hos oss under en bestämd behandlingsperiod. Efter ett par år kände vi att den typen av uppdrag inte var det vi sökte, så vi beslutade att avsluta det. Därefter valde vi att vara utan uppdrag under några år, men 2019 blev vi kontaktade av kommunen och tillfrågade om vi ville bli familjehem till en 7-årig pojke. Och då började nästa resa.

Med vårt nuvarande uppdrag som familjehem känner vi att vi verkligen har hittat rätt. Under det senaste året har vi utökat familjen med ytterligare ett barn och allt känns så bra. Personkemin mellan alla i vår familj är en perfekt matchning!

Vilka är ni?

-Jag, Attila, har ett eget företag och Linda, har just nu valt att vara hemma på heltid för barnen. Vår ursprungliga familj består av oss två och våra fyra biologiska barn - två utflyttade döttrar och två tonårssöner. När våra stora döttrar flyttade hemifrån fick vi två rum över och det känns fint att de nu används igen.

Vem passar att bli familjehem tycker ni?

- Det viktiga är att vara sig själv och att vara en trygg person, säger Attila. Även om vi inte har gett barnet livet så ger vi dem istället möjligheter att bli trygga, glada människor som kommer att klara sig bra. Har man tid att ge av sig själv, då passar man att bli familjehem tycker vi.

Våra biologiska barn tycker också att det här är ett lyft för vår familj. De uppskattar att vårt hem har blivit lekfullt igen med nya småsyskon och mycket skratt. Om man har barn tidigare i familjen så är de också en viktig del i att vara ett familjehem. Våra stora barn visar på ett naturligt sätt hur man beter sig i en familj och vilka värderingar som är viktiga för oss. Samtidigt får våra biologiska barn se att verkligheten kan se väldigt olika ut för andra barn.

Vad har eller är det jobbigaste med att vara familjehem?

- För vår del har vi inte stött på så mycket som är jobbigt. För att bli godkända fick vi lägga en hel del tid på olika intervjuer och det tog några månader att bli klara. Vi förstår att det är väldigt viktigt att man gör det här förberedande arbetet, så att det blir bästa möjliga miljö och matchning för de barn som behöver nya hem men det kändes ibland som det tog lång tid att bli godkända.

Om vi jämför att vara familjehem med att vara ”vanliga” föräldrar så behöver man veta att det är fler personer inblandade i barnens liv. Det gör att man ibland kan känna sig granskad av socialtjänsten och biologiska föräldrar. Det kan helt enkelt kännas som man har lite mer press på sig att vara en bra förälder. Men målet för oss alla är ju barnens bästa, och det är det viktigaste.

Det som också kan vara jobbigt är att barnet som flyttar in hos dig kan ha med sig upplevelser, som kanske kan göra den första tiden tuff. Men när man ser att barnet funnit sig till rätta och utvecklas, då glömmer man snart bort det. Ungefär som när man glömmer hur ont det gör att föda barn och väljer att skaffa fler, säger Linda med ett skratt.

Har ni funderat över hur det skulle kännas om ett barn får flytta hem till sina biologiska föräldrar?

- Det skulle så klart vara jobbigt, men vi tänker att då får vi se det positiva som vi har gjort för barnet. Att vi kunnat ge barnet lugn och ro, trygghet och kärlek under den tid vi haft förmånen att ha barnet, säger Attila.

- Förhoppningsvis får vi även möjlighet att fortsätta att hålla kontakten efter att barnet flyttat och kan visa att vi fortfarande finns där, fyller Linda i.

Vad vill ni slutligen säga till de som funderar på att bli familjehem?

- Vi får ofta beröm av andra för att vi är ett familjehem, då brukar vi tänka att de också borde våga ta steget. Våga bryta sitt vardagsmönster. Visst, man kanske får ge upp en del ”egen tid” om man inte haft yngre barn på länge men man vinner så mycket annat.

- Så gör det bara, säger Linda och Attila i kör. Är du en trygg person, har plats hemma och vill göra en god gärning? Då tycker vi definitivt att du ska bli familjehem!